JONNA

Förstår inte hur en männsika kan ha så många tankar i skallen samtidigt. Vissa är bra& dom andra är bara skit. Ena sekunden vill jag en sak, den andra ingenting. Jag vill göra en hel del, men vet inte hur det ska gå. Jag ångrar mig men samtidigt inte. Antingen så är allt precis som det ska vara, perfekt. Det kanske är jag som tänker för mycket helt enkelt. Eller så är det så, jag inbillar mig att jag trivs med allt. Med mina "planer" som ändras varannan sekund, med vart jag bor och vem jag är. Jag känner mig själv så mycket bättre än vad jag gjorde för nått år sen. Kommer ihåg att en kompis sa till mig " Jonna, lär känna dig själv" , då förstod jag ingenting, klart jag visste vem jag var. Men det gjorde jag inte och jag vet fortfarande inte. Det jag vet är att mina vänner, familj & musik är det bästa som finns, det andra ändras lite då&då, det kanske är meningen? Kanske så det ska vara ?

Som tur är kommer en av mina bästa hem på fredag, Joel. Jag längtar fruktansvärt mycket  och jag är avundsjuk. Avundsjuk på att han verkar trivas så jävla bra med sitt liv därborta på Gotland. Han har massvis med vänner, gör det han verkligen vill & nu har dom precis börjat spela in hans första manus med Keno-mannen som skådespelare. Han har det bra, det har jag också det. Jag vet. Det är bara en sånhär kväll då man tänker så jävla mycket.

Och en sak till, Joel..dina dikter är fantastiskt bra.


Du stod framför spegeln,
Framför Havet.
Dörren till evigheten.
Du kände en lätt vind mot kinderna
där du stod och blundade.
Ditt hjärta stannade,
Du föll. Ner i vattnet.
Du försökte, men lyckades inte.
Havet segrade.
Spegeln krossades,
men blev till tusen nya.
Det blev du också.